Svar på läsarfråga
Är det onormalt att inte gråta alls efter att någon har gått bort?
Svar: Nej det är inte onormalt. Jag kommer bara ihåg att jag grät en enda gång och det var på begravningen då kom allting ut, men annars så höll jag det inne, för jag ville inte visa att något var fel och så tyckte jag då att jag var svag ifall jag skulle börja gråta. Men jag vet nu att jag inte alls skulle ha varit svag om jag grät och det är man inte. Det är väldigt många som tycker så att de inte vill gråta för att då blir man automatiskt svag, men så är det inte. Det är bättre för än sjäkv att gråta än att hålla allting inne.
Det blev the final som jag somnade till och nyligen såg jag instängda 2. ska nog kanske gräva fram nån till :)
Läget idag med dig?
Jo det är ju det som är problemet just nu. Vilken ska man se.. hehe.. :)
Vad ska du hitta på idag dÅ?
Jag ska kanske överaska älsklingen men en romantiskt middag och film idag :)
Planerat det länge nu.
Thihi.. jaa.. det är ju klart de.. desutom är det ju fredag så jag funderar på att hämta maten (om det går) från våran absoluta favorit ställe :)
Vad ska du göra i helgen då?
Thihi.. jaa.. det är ju klart de.. desutom är det ju fredag så jag funderar på att hämta maten (om det går) från våran absoluta favorit ställe :)
Vad ska du göra i helgen då?
Det heter panelen.. jätte gott :) Hoppas att man får ta hem därifrån.. annars hämtar jag från ett ställe som kallas för mings..:)
Imorgon ska jag på dop.. träffa familjen osv osv.. kommer hem tidigt på söndag. Har ju Zeldis hemma ensam.
Det du säger är sant. Man är om möjligt tillfälligt svag när man gråter, men det är nödvändigt att släppa ut de känslorna. Om man håller allt inne för att visa attt man är stark och bara biter ihop så hamnar man i konflikt med sina känslor, vilket gör att man blir sitt eget offer tillslut.. nåt sånt :P
Hellre svag för stunden och bara släppa ut allt än att bryta ned sig själv säger jag :)
__
Däremot finns det tillfällen då man inte kan gråta, även fast man saknar personen...det är inget fel med det heller, utan i så fall har kroppen och sinnet undermedvetet redan förberett sig för det oundvikliga. Tex om man har en släkting som "lever på övertid", så är man liksom beredd på att den personen kan dö när som helst. Inte för att man vill att personen ska dö, utan det är en insikt om att personen inte kommer leva mycket länge till.
Nog från mig, kram :)
Kom på lite mer som jag vill ha sagt, har ju märkt att det är många som ställer de här frågorna:
Jag har också väldigt svårt för att gråta. När jag väl gör det kommer det oftast plötsligt och oväntat, men i regel så gråter jag nästan aldrig oavsett hur dåligt jag mår. För att vara brutal så kan jag säga att jag inte gråter förrän någon väldigt närstående och för mig viktig person dör.
Detta grundar sig delvis på det undermedvetna föraktet jag hyser mot mina egna svagheter, men också en del andra faktorer. Det finns stunder då det känns som att jag vill gråta utan att något händer och det finns ingen kontroll över vilka tankar som passerar i mitt huvud. Under dessa stunder lyssnar jag antingen på musik eller skriver en text eller tecknar/målar en bild. Antingen rör det sig om något depressivt för att jag ska kunna relatera det till min egen situation, eller så lyssnar jag till min kompis hemmagjorda låtar som är så roliga och fyllda med kärlek så att man rycks upp på direkten :)
Grejen är att om du inte kan gråta så kan du inte släppa ut känslorna till fullo, och då är det bättre att bara se till så att man rycks upp på direkten eller pratar ut allt med en vän. En del kanske släpper ut känslorna i aggressionsattacker och våldsamma utbrott, men negativa utlopp studsar tillbaka på din självbild.
*en stor Kram till min bästa vän men också till alla andra som läser hennes blogg :)*
