placebohoe ♥ GRYM FILMBLOGG

Hej alla läsare! ♥

Jag blir väldigt berörd utav detta inlägg och det var jobbigt att läsa, men jag tycker att det är viktigt att svara på inlägg kring det här temat, då många är i samma situation.

Hej Sarah! Jag vet att du har förlorat din pappa, och att du har skrivit en del om tiden efteråt, och jag har läst det. Men år 2000 så förlorade jag min lillebror Felix och idag för en vecka sedan så försvann min kompis i cancer, och jag har läst det du har skrivit men jag undrar bara om du kan berätta mer om hur du klarar av att leva som vanligt, för du verkar klara av förluster bättre än vad jag gör. Fast du är ju lite äldre än mig också. Men jag skulle verkligen vara tacksam om du berättade lite mer om hur du klarar av att fortsätta om du förstår vad jag menar, för jag känner att jag verkligen skulle behöva det just nu. Kram

Svar: Jag beklagar verkligen sorgen. Jag har haft flera år att bearbeta min sorg nu och jag är som du säger lite äldre än dig, men jag det är klart att jag inte är helt återställd, för när blir man någonsin det efter vad du, jag och alla andra i vår sits har varit med om?

Oftast är varje dag en kamp och det som gör att jag kan klarar av att leva ett liv som nu är fyllt med glädje och inte lika många tårar är först och främst min familj, pojkvän och alla mina vänners stöd och hjälp. De har aldrig vänt ryggen åt mig och jag känner mig mer och mer modig till att prata med dem om dessa saker, att prata med någon det hjälper och det skriver jag väldigt ofta i min blogg. Men jag förstår om du inte alls vill prata med någon efter att ha förlorat någon så nyligen, men mitt råd är att göra det även om man inte vill för när man väl börjar prata så kan saker och känslor som man aldrig trodde fanns där komma fram.

Det är även bra att ha någonstans att kunna ventilera sina känslor som en blogg, en dagbok eller bara någonstans där man får skriva av sig. Något som också hjälper är att verkligen gråta ut, så fort du känner tårarna släpp ut dem och gråt ut ordentligt och skrik om du känner för det, få ut allting. Jag skäms inte längre för att gråta om jag behöver så gråter jag ut.  Du förlorade precis din kompis och första tiden är fylld med olika känslor som behöver komma ut. Det som har hjälpt mig på ett sätt är min blogg, för jag hoppas att jag hjälper någon litegrann och om jag lyckas göra det så har det gett mitt liv en större mening och då har även mitt sår inuti läkt lite.

Även om jag saknar pappa väldigt mycket så har jag accepterat att jag aldrig kommer få träffa honom igen och jag tänker bara på de härliga minnena istället, jag försöker att fokusera på det positiva än det negativa och det hjälper mig. Nu är vi alla olika och alla bearbetar på sitt sätt, men prova gärna mina tips och kom fram till vad som känns bäst för dig och vad som får dig att klara av en ny dag.

Jag hoppas att detta har hjälpt dig lite om du känner för att prata av dig mer så är du mer än gärna välkommen att mejla mig på [email protected]. Jag svarar på alla mejl och frågor som jag får, så om det är någon mer som vill fråga eller mejla något så får ni aldrig tro att ni är oviktiga. Jag vill kunna hjälpa er på det sätt jag kan.