Annonser från BloggPartner

En kort novell: Spädbarnen

Många har frågat efter att få läsa mina noveller och manus och därför har jag nu lagt upp denna korta novell.

 

Nattens iskalla kyla är det första jag känner när jag slår upp ögonen. Jag ligger ner. Nu har det återigen hänt. Jag har fått ännu ett minnesförlust anfall, en blackout av den gravaste sorten. Min kropp tvingar mig upp, trots att min hjärna helst vill slippa få intryck utav det jag kommer bevittna. Jag sitter nu upp och tar ett djupt andetag. Hela min kropp fylls utav skam och obehag. Mina anfall har blivit fler och fler de senaste veckorna och det jag gör, när mina sinnen inte är vid medvetandet har accelererat och blivit vidrigare. Ett träd, närmare bestämt, en stor och mäktig tall, står vid min högra sida.

 

Jag reser mig upp. Min blick vandrar uppåt mot tallens grenar. Det är inte grenarna som fångar min nyfikenhet, utan det som finns på dem. Tiotals spädbarn är upphängda i snaror som hänger ner i från trädets grenar. Dem är inlindade i blodiga lakan. Ögonen är inte helt utdragna, utan hänger kvar i synnerverna på alla spädbarn. Ögonhålorna är inte helt tomma. Varet har stelnat och bildar ett täcke över ögonhålorna. Jag tittar omkring mig, men hittar inget blod, varken på mig eller marken som finns vid mig. Kan det vara möjligt att jag är kapabel till att tortera och dräpa barn som precis har föds? Min hjärna bearbetar för fullt, för att ta in allt jag precis har sett, men ingenting vettigt resoneras fram i mitt huvud. Mina fingrar rycker till nervöst och det går inte att hålla dem stilla. Jag tar mig runt halsen och till min stora förvåning känner jag att en snara har placerats runt min hals. Plötsligt rycker någon i snaran och min kropp faller tungt bakåt.

 

Jag släpas fram till trädet. Skuggan utav varelsen är allt jag ser, innan jag blir bärd uppför en trappa. Alla rörelser avtar när jag känner en gren som slår mig i huvudet. Snaran blir allt tätare om min hals och nu står jag på trappan. Varelsen är inte längre här, jag tittar överallt, men hittar honom inte, bara skuggan finns kvar. Med ett brak faller trappan ner i halsen och min kropp faller in i den livslånga vilan, då jag hör hur min egna nacke bryts. Där hänger jag tillsammans med alla spädbarn.

 


300 x 250  uggs FB
Annonser från BloggPartner


Kommentarer
Postat av: Huyen

hej söt, tyvärr så vann du inte tävlinen men det kommer flera tävlingar, hoppas att turen är din då

men tack för din medverkan <3<3



voj vilken cool header :-O har du ritat?

2010-03-15 @ 11:36:49
URL: http://colorsofmusic.blogg.se/
Postat av: naztybunny

Det e skit :( Nej en bild jag haft på datan ett tag vet inte vart jag hittade den. kram

2010-03-15 @ 11:59:19
URL: http://naztybunnyswe.blogg.se/
Postat av: Pussybear

Typ 90:e gången jag får läsa den här ^^ Men lika bra för det!

2010-03-15 @ 18:26:49
URL: http://thateyelessentity.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0