Film för mig
Ibland mår jag dåligt, oftast för att jag saknar min pappa och tid läker inte alls alla sår, det gör fortfarande lika ont nu som den dagen då han dog, vilket var för 10 år sedan. Det enda som har räddat mig från att helt gå under har alltid varit film. Varje gång jag ser en film, tänker jag på pappa och på vilken glädje vi delade genom filmer. Jag har nog alltid dragits till filmvärlden för att det får mig att både fly bort från verkligheten, men samtidigt komma ihåg allt det underbara mellan mig och min pappa.
Samma dag som jag fick veta att min pappa dog, dog även min livsglädje. Jag stängde av mig helt och drog mig ifrån alla. Jag pratade knappt med någon, vilket gjorde att jag blev mobbad ett tag när jag gick i fyran. Jag hade knappt några vänner och därför var det inte så konstigt att jag sökte mig till filmerna för tröst. Även fast jag idag har vänner och många som bryr sig om mig, känner jag mig ofta ensam. Jag har även svårt att öppna upp mig för folk och jag låter inte någon kommer in riktigt nära. Jag är bra på att uttrycka mig skriftligt, men att uttrycka mig muntligt går nästan inte, det är jättejobbigt för mig.
Jag kan inte tänka mig att gå en dag utan att se en film eller tv-serie, det är som att gå en dag utan att tänka på pappa, vilket är svårt. Film ger mig styrka när jag inte alls har någon. Min dröm är att lyckas inom filmvärlden och skapa mina filmer och jag vet att vägen dit tyvärr är väldigt svår, men jag kommer aldrig att ge upp. Den här drömmen har jag haft ända sedan jag var 10-11 år. Det jag helst vill göra inom film är att skriva filmmanus, helst till skräck/gore/expressionistiska filmer, men nu på kulturama har jag lärt mig väldigt mycket om det mesta inom film.
Att kunna skriva om film och konst i denna blogg gör mig oerhört lycklig och att sedan få fina kommentarer för min blogg gör mig ännu gladare. Ni ska veta att varje kommentar värmer och får mig att vilja kämpa ännu mer.
Därför tänker jag bjuda er på lite bilder på mig under några år.
Tack alla läsare, ni är underbara!
Det är hemskt att sakna någon så mycket. Det kommer alltid att göra ont, oavsett hur lång tid det gått. I höst var det 3 år sen jag förlorade min storebror, men det känns som att det var igår och att jag bara levt i någon slags dimma tills nu, och väntar på att få hitta ut...
Sv; tackar ^^ va har du för dig då?
Kramar
Sv : Hej , jo allt är bra =)!
Själv då ? =)
Förresten hur gammal är du =)?
åh tack (: ! allt bra?
Tack så mycket :)
Sv: Jag är bara tolv , hihi.
Eller jag fyller tretton i december!
Det gör ont att läsa om din smärta och saknad, just för att jag vet att det gör väldigt ont för dig, jag kan sätta mig in i det och förstå ganska väl hur det känns även om jag såklart inte förstår EXAKT vad du känner då din smärta ju är din och inte min. Men som du vet har jag också förlorat min pappa, så jag vet att det gör hemskt hemskt ont.
Film och TV-serier är en utmärkt verklighetsflykt och jag hoppas verkligen att du lyckas med att nå framgång inom detta! =) Jag har förresten samma problem att jag är bra på att uttrycka mig i text men mindre bra muntligt. Kan vara rätt jobbigt emellanåt.
sv: Jadå, själv?:)
Vad tråkigt att du miste din far så tidigt i livet blir så ledsen för din skull. Jag kan säga att min erfarenhet är att tiden läker inte alla sår utan man lär sig leva med sorgen och smärtan. Vad härligt att du kan få lite tröst genom film och att ni delade samma intresse.
Jag förstår att ditt sorgearbete gjorde att du fjärmade dig och det gör mig ont om dig att du blev mobbad. Jag tror att du kommer att förverkliga din dröm och bli en bra filmare och regissör. Jag önskar dig allt gott
Varma kramar
Hattifnatt! I understand you. Jag har gått igenom liknande steg i livet, fast med andra faktorer som grund. Det är på samma sätt jag lever, i musik, film och konst. Det är inte så bra att fly från saker, men jag använder hellre dessa som ventiler.
Jag tycker att du visar en sån oerhörd respekt för din pappa, det enda jag hör om honom är bra saker när jag pratar med Alicja; önskar nästan att jag hade fått chansen att träffa honom :)
Det är bra att du tänker mycket över era minnen ihop, tycker inte att man ska glömma någon som betyder så mycket för en. Jag hoppas att du lyckas med dina drömmar, med positivt tänkande kan de bli sanna. :)
KRAM
