Min kropp..
Nu ska sanningen fram om min kropp. Jag har haft moment då jag har väg 40-42 kg, men min vanliga vikt ligger ofta mellan 50 - 55. Just nu så är mitt problem helt motsatt mot vad det var förut, nu väger jag 62. Jag antar att jag gick upp sambo-vikten då jag bodde med min pojkvän och gick upp ca 10 kg och det är därför jag aldrig fotar mig själv i helkropp eller visar dagens outfit. Jag hatar att prova kläder i provrum och jag mår bara dåligt då. Jag känner mig inte alls bekväm i min kropp och gömmer den ofta under lösa linnen med koftor över och täcker mina ben med kjolar. Det är även skälet till varför jag aldrig har jeans på mig, jag orkar inte försöka pressa mig ner i olika jeans, så jag skippar det och har bara på mig kjolar som jag känner mig mer bekväm i.
Men nu har jag bestämt mig för att jag måste gå ner till min vanliga vikt, om jag kommer ner till 55 så blir jag helt nöjd, men under 60 ska jag. Men missförstå mig inte, jag tänker inte hålla på och svälta mig som jag gjorde förut och gå ner till 40 någonting, utan jag ska göra det här på ett bra sätt. Någonting jag alltid har inte gillat med min kropp är mina armar och jag har alltid haft tröjor på mig tom på somrarna för att ingen ska se. Jag kan gå runt i linne när jag är ensam hemma, men runtomkring folk så gör jag aldrig det. saker och ting blir ju inte bättre utav att mamma hela tiden påpekar hur tjock jag har blivit och när jag ska gå ner. Hon kallar mig hela tiden för tjockis och sitter och stirrar på mina lär och säger wow det där är ett riktigt tjockt lår. Då orkar jag inte mer och går upp på mitt rum och isolerar mig. Inte konstigt att jag vill härifrån när jag hela tiden får massa skit på mig från henne, jag orkar snart inte mer psykiskt.
Jag vet hur det där känns. Men jag tror du kommer lyckas bli bekväm med din kropp oavsett hur mycket du väger, bara du går ner hälsosamt!
Sarah jag tycker att du är så fin, visst du kanske har gått upp några kilon men du är fortfarande jättevacker och samma roliga och härliga Sarah.
Det där med mat känns verkligen igen, går från att svälta sig till att överäta och det är allt man tänker på hela tiden, så jävla jobbigt. Jag hoppas att du kommer hitta din balans som får dig att må bra. Men jag vill bara säga att du är jättefin, bland de vackraste som jag har sett faktiskt. Ditt ansikte blir typ perfekt på alla bilder du har.
får man fråga hur lång du är? Har du med kollat vad du e på Bmi?
Kommer aldrig förstå hur föräldrar kan ge tjockis-kommentarer till sitt egna barn! Det är så fruktansvärt.. Men jag har själv vart där under tonåren. Fick små "skämtsamma" gliringar av pappa om mitt feta arsle.. dumfan..
sv: oki, jag menar mer att bmi är på ett ungefär inte att man kan lita det på 100%, själv så väger jag mellan 60-65 och är 193,
Jag förstår inte hur en förälder kan säga så till sitt barn. Du är inte tjock! Men vill du går ner hoppas jag du gör det bra ett bra sätt. Och att du trivs med din kropp.
äsch, det där är bara typiskt föräldrar, de tror att de kan förändra sin barn genom att vara hårda med dem, sällan inser de dock vilken slagkraft sådana ord kan ha. Inget som behövs ta åt sig :)
Just nu tränar jag var-varannan dag, äter tre-fyra frukter om dan + middag, lunch och frukost. Äter mer ris och pasta än kött och såser. Om du gör det du med så ska du se :)
fast om du vill gå ned bör du nog träna mer kondition, annars går du väl upp i vikt pga muskelökning ^^
kram kram kram
Jag tycker inte alls du är fet! Du är som du ska vara, och du är jätte snygg! hon ska inte säga du är fet när du inte är det !
