placebohoe ♥ GRYM FILMBLOGG

Nosferatu från 1922 är enligt min åsikt en riktig konstfilm. De har tagit vara på atmosfär och ljus, speciellt med skuggor. Den andra bilden nedanför demonstrerar hur snyggt dem använde sig utav skuggor och vilken skrämmande atmosfär dem lyckades få fram med hjälp utav ljust detta. Jag älskar stumfilmer och tycker att dem är väldigt mysiga, mina favoriter är Nosferatu och Caligaris Kabinett och då kan ni ju gissa att min favoritdel i stumfilmseran är den tyska expressionismen, vad är det då?
Den tyska expressionismen blommade efter första världskriget på grund utav sin unika stil, de använde sig utav kulisser och målade på skuggor på golv och allting var skurit snett, scenografin var därför fantastisk. De använde sig utav dessa saker, eftersom att de inte hade råd med att få fram lika extrevaganta filmer som hollywood ploppade ur sig och bestämde sig för att gå en annan väg. Det handlade mycket om att visa den smärta man kände inombords, utombords, att verkligen överdriva alla rörelser och visa det fula och ruttna i samhället. Vill ni se det bästa exemplet på en tysk expressionistisk film? Se Dr Caligaris Kabinett, definitivt den bästa och snyggaste!
Tillbaka till Nosferatu. Den har fått en hel del re-makes, som Herzogs från 1979 med Kinski, men originalet är fortfarande den bästa och Max Schreck passar perfekt in som Count Orlock. Nedanför visar jag min Nosferatu-dvd.