Sadness
Ibland har jag alldeles för många dagar som dessa, då jag bara sitter och tänker massor, får huvudvärk och blir ledsen. Ibland känns det som att ingen förstår mig och jag tänker på alla misstag jag har gjort i livet och på alla människor jag har sårat, vilket får mig att bara vilja gråta hela tiden och visst gråter jag mer nu än jag har gjort förut. Jag känner mig ofta väldigt ensam, trots att det finns människor omkring mig som står mig nära. Jag saknar min pappa väldigt mycket och jag vet att jag inte skulle vara lika känslomässigt förstörd om han hade levt idag, min riktigt glädje dog egentligen när han dog. Många dagar känns bara meningslösa att leva, men det finns dagar då jag verkligen vill finnas och leva, men sen börjar tankar som vad är poäng med allt att dyka upp och då blir det inte lika roligt längre.
Det känns som att jag saknar något, men jag vet inte vad. Det känns verkligen som att något fattas och jag vill hitta det som ska passa in, men hur gör man det när man inte ens vet vad man letar efter? jag blir ofta rastlös och jag kan ofta känna mig tråkigare än alla andra och det är en utav orsakerna till varför jag drar mig undan ibland. Tonårsångest - det har jag definitivt och ibland känns det som att den tar över helt. Ibland kan inte ens mina filmer göra mig lycklig.
Du vet att jag finns för dig, hattifnatt! Och jag kan bara påpeka igen att jag är en av de få som faktiskt VILL vara ditt stöd när du har det som svårast <3
Och så lägger vi på en fet jävla KRAM :P
Även om vi inte känner varandra sådär super bra, så kan du alltid snacka med mig om det är något du vill få ut...(=
Puss pårej!
