Hej alla lasare!♥

Pa tisdag aker jag hem till Sverige. Det har varit galna och roliga tva veckor i Polen, har gjort saker jag aldrig gjort forut, traffat nya manniskor, vagat vara social, sagt till mina kusiner att jag alskar dem (forsta gangen jag har sagt dem orden muntligt till nagon tjej nagonsin), festat lite for mycket, tittat pa filmer, gatt pa bio flera ganger och gjort annat roligt. Det ska bli skont att komma hem och tillbaka till mina normala rutiner och att borja med MMA igen. Jag kommer trana 10 pass i veckan, MMA, SW & Thaiboxning. Jag maste aven fokusera mycket pa manusskrivande och filminspelning.

Nar mina kusiner skickar over bilderna fran nyar och andra fester far ni se dem.

MMA och film, INTE MMA VS Film

''När vi kom fram till Warszawa åkte vi direkt till make-up affären där dem har latex, blod, smink och många grejer till skräckfilmer.''

Jag och mamma klev upp 7.30 och satte oss på tåget 8.57 till Warszawa. Tågresan varade i över 3 timmar så jag tog med mig en manga Highschool of the dead för att ha någonting att läsa. Jag var ganska trött och beslutade mig för att lägga mig ner i mammas knä och sova istället. När vi kom fram till Warszawa åkte vi direkt till make-up affären där dem har latex, blod, smink och många grejer till skräckfilmer. Jag hittade en väldigt cool rekvisita som en utav dem som jobbade i affären hade byggt själv. När vi hade handlat färdigt åkte vi till centrumet i Warszawa för att shoppa och äta. Vi fikade på ett mysigt ställe där jag åt cheesecake och mamma drack kaffe.

Jag hade såklart också plats för glass. Jag och mamma letade efter en klänning till mig och vi lyckades faktiskt hitta en som jag blev nöjd med. Jag letade även efter filmer och hittade Dead or alive 2 & 3 som jag köpte för att göra samlingen komplett. Efter att vi hade handlat färdigt åt vi middag som blev spaghetti och köttfärssås för mig och pizza för mig. Tyvärr hade vi inte så mycket tid på oss då vi var tvugna att åka tillbaka för att inte komma hem alltför sent till Katowice och vi tog ett tåg hem runt 18.00 som gjorde att vi var tillbaka i Katowice runt 21.00.

''Det vi pratade mest om var min MMA-träning''

Nu är jag äntligen hemma från Polen igen.

''Jag kommer gå i skolan på dagarna och träna MMA tre gånger i veckan''

''Medan vi väntade på bion gick vi till foodcourten för att äta på KFC, MUMS!''

Ännu en ny vecka hade börjat och jag och mamma funderade på vad vi skulle göra. Vi hade ingenting speciellt

De senaste månaderna har jag försökt att tänka på allting som är positivt i mitt liv och som får mig att må bra. Därför vill jag dela med mig utav min lista till er.

Jag har redan två vinster i S/W vilket är 2 mer än jag trodde jag skulle ha för en nybörjare.

''Jag ville konstant gå ner mer och jag tittade på min kropp hela tiden, försökte hitta nya saker som var fel och fick panik om jag gick upp 200 gram.''

Jag kikar in på ganska många bloggar och tyvärr möts jag utav samma typ av syn på kvinnans kropp. De flesta skriver om hur smala de vill vara och att dem måste banta och gå på dieter (och enligt mig är dem redan riktigt smala) och det verkar som att man måste vara så smal som möjligt och ha på sig det senaste inom modet (självklart måste det ju kosta mycket pengar också och vara från rätt märken) för att dem ska kunna acceptera en. Det är inget fel på ifall man vill klä sig i märkeskläder det är inte det som är poängen i det här inlägget, utan min poäng är att så många tjejer blir påverkade utav vad man skriver och många bloggar skickar ut fel signaler angående kroppen och ''hur man ska vara enligt dem''.

Min blogg står verkligen inte för något sådant. Jag har på mig vadfan jag vill och jag ser ut hur jag vill så länge jag är bekväm med min kropp och det jag har på mig ser jag ingen poäng med att försöka ''passa in'' hos andra som har en annan syn. Jag gillar min kropp nu trots att jag var smalare förut, men bara för att jag var smalare förut var jag inte lycklig. Jag ville konstant gå ner mer och jag tittade på min kropp hela tiden, försökte hitta nya saker som var fel och fick panik om jag gick upp 200 gram.

Jag blev sjuk, var tvungen att åka till sjukhus för njurproblem (ingenting relaterat med min ätstörning jag hade då) och när man är njursjuk så brukar de flesta organ i kroppen expandera och man har lättare att behålla vattenvikt vilket gjorde att jag gick upp ungefär 8-9 kilo och från början mådde jag dåligt för det var riktigt svårt att gå ner, men efter ett tag tänkte jag bara fuck it! Jag vill inte att mitt liv ska kretsa kring mat och min kropp, för då kommer jag att missa att leva mitt liv på riktigt. Jag började på MMA och insåg att jag har en bra och stark kropp, jag tycker att min vikt är bra som den är nu vilket är 60 kilo och jag skäms verkligen inte för att säga hur mycket jag väger (vilket jag gjorde förut).

Jag vill verkligen att fler ska känna sig bekväma med sina kroppar och tyvärr blir man påverkad utav media, omgivningen och annat vilket gör att man ofta tänker på sin kropp, men jag hoppas att ni kan tycka om eller åtminstonde acceptera eran kropp precis som det är.

''Jag åt kött med pommes frites, massa sallad som jag plockade ihop helt själv och cola.''

''Glassarna var väldfyllda med grädde vilket gjorde mig lite illamående''

''Mina kusiner är också ganska filmintresserade och besöker min blogg ganska ofta då man kan byta språket till polska.''

''Jag har länge velat ha just den här frisyren men har inte vågat klippa mig.''

Dagens filmköp: Black Swan, Burn after reading, Descent 2, Blood Creek, House of Evil, An Empress and the Warrioris & Filmen med tidningen vet jag inte den svenska titeln på ännu.

Hej alla läsare!♥

''jag har en blogg som står för att man får vara sig själv utan att känna sig obekväm eller må dåligt över det.''

Jag får ofta kommentarer där det står var med i min tävling som ex antal personer läser eller kommentarer som inte alls har med mitt inlägg att göra från människor som aldrig varit inne på min blogg förut. Jag godkänner aldrig sådana kommentarer, men ändå får jag såna nästa varje dag. Det är okej att skriva hur mår du eller vad ska du göra om det är blogg som jag känner bra och vi ligger på en sådan nivå att båda tycker att det är okej.

Negativa kommentarer som riktar sig mot mina vänner eller pojkvän godkänner jag absolut inte. Jag vill inte ha några kränkande kommentar eller någon mobbning i min blogg. Jag vill inte ha massor med negativa personers i min blogg för jag har en blogg som står för att man får vara sig själv utan att känna sig obekväm eller må dåligt över det. Jag försöker hela tiden få mina läsare att må bättre och att dem ska känna sig välkomna när dem läser min blogg oavsett intressen, utseendet, bakgrund osv.



Vad är den mest korkade och dumma kommentar ni har fått i eran blogg? Brukar ni svara tillbaka eller bara radera dem?

Ge aldrig upp dina drömmar

Mina drömmar är:

Att regissera filmer
Att skriva långfilmsmanus
Att bli en grym MMA-fighter
Att bli någon som inspirerar andra

Vad är era drömmar?

Hej alla läsare!♥

Hur har jag orkat hålla igång mina filmdrömmar?

Många har drömmar, men går inte efter dem vilket såklart är tråkigt, men jag förstår att man inte orkar och att många i sin omgivning försöker att trampa på drömmarna. Jag har en hel del personer omkring mig som inte alls tror på mina filmdrömmar och stämplar dem endast som just drömmar, men det ger mig bara extra motivation till att följa min passion. I onsdags fick jag besked om att jag har kommit in på en filmskola och det här är andra filmskolan som jag har kommit in på, så nej det här med film är nog inte bara en dröm, utan det känns som att jag kommer närmare och närmare det jag vill jobba med varje dag. Jag har återigen fått mycket nya ideér till filmmanus och jag har fått lusten till att skapa massor.

Varje gång jag öppnar en filmtidning så blir jag alltid lika inspirerad till att själv skriva och göra egna filmer. Jag vill att mitt namn ska finnas i filmtidningar och att människor ska kunna se och njuta av det jag gör. Jag vill visa att om man  har en dröm så ska man stå fast vid den och springa efter den tills man fångar den oavsett vad andra säger. Jag längtar tills hösten då jag ska börja på filmskolan där jag kommer få skriva manus varje dag och träna MMA på kvällarna.

Efter att jag har varit i Polen den här sommaren och köpt vax och andra grejer som man kan göra gore-effekter utav är det dags att spela in lite småtrailers till olika filmer och dags för mig att skapa ett helt nytt manus igen. Bland det som ska spelas in är:

- En mentalt störd clown.
- En man med ett behov utav att ha ett blodigt foster i en plastpåse.
- En Rape/Revenge film där en kille är den som ska hämnas (kommer förhoppningsvis spelas in nästa sommar)

Hej alla läsare!♥

''det kom till den punkten att jag tyckte att det var både fysiskt och psykiskt jobbigt att ens säga ett ord''

Om jag ska börja skriva om min hur det var när jag gick i skolan så börjar jag vid fjärde klass eftersom att jag inte kommer ihåg så mycket från 1-3. Jag gillade inte fjärde klass så mycket alls, dels för att min pappa dog då dels för att jag upptäckte hur hatiska tjejer kunde vara. Efter att min pappa dog ville jag helst inte prata med någon och höll mig för mig själv och då var det två tjejer som utnyttjade min instängdhet. Dem började ignorera mig ifall vi skulle göra uppgifter tillsammans och kalla mig för saker ifall jag gick förbi dem i hallen, jag har ingen aning just varför dem bara gjorde det mot mig, var dem avundsjuka för att jag var smalare eller fick bättre betyg? Jag tog faktiskt inte åt mig så mycket eftersom att jag hade annat att tänka på i samband med pappas död, annars skulle jag nog ha varit mer förstörd än jag är.

Efter fyran bytte jag skola inte pga mobbningen utav för att den andra skolan låg närmare och där gick jag från femte till nionde klassen. Där var det ganska lugnt, jag hade tre eller fyra nära kompisar, men var i princip vän med alla och sa hej till allihopa och trivdes att gå där. Jag ville faktiskt inte sluta skolan när avslutningen i nian kom för jag tyckte att gymnasiet verkade läskigt och jag var orolig för att min instängdhet skulle resultera i noll kompisar.

Den stora dagen kom, första dagen på gymnasiet. Jag tog mig mod, gick fram till en tjej och hälsade faktiskt. Jag lyckades få en hel del vänner och det var även då jag träffade min bästa tjejkompis och killkompis Sofia och Jacob. Tyvärr fanns det en hel del idioter i skolan precis som det finns på alla skolor som bara skrek emo efter mig och kollade snett på mig och mina andra vänner som satt i emotrappan i skolan. Såna incidenter gjorde att jag stängde in mig ännu mer och hade svårt för att ens prata på gemensamma uppgifter i skolan och det kom till den punkten att jag tyckte att det var både fysiskt och psykiskt jobbigt att ens säga ett ord när lärarna ställde frågor och liknande.

Tyvärr har just det här muntliga levt med mig och jag har väldigt svårt att uttrycka mig muntligt, inte bara om svåra ämnen utan om nästan vad som helst. Det kan verka som att jag kanske är blyg och tyst när jag inte säger så mycket, inte ens till mina närmaste kompisar, men just då pågår en kamp i mitt huvud som låter såhär: Ska jag säga det? Nej hon kommer säkert inte bry sig eller skratta åt mig, nej jag kanske kan säga något annat? Men vad? Nej det kommer låta dumt också och därför kan jag vara tyst i flera minuter innan jag ens säger ett ord. Specielt jobbigast är det när jag träffar nya människor jag kan vara helt tyst under hela tiden då man träffas och då tänker jag bara att alla nog skulle trivas bättre utan mig och det kan bli så jobbigt att jag beslutar mig för att bara gå hem trots att alla sitter kvar.