Don't Torture a Duckling
Hej alla läsare!♥
''Goremässigt är det inte hans bästa film, denna är inte fylld av gore som många av hans andra filmer är''
Don't torture a duckling: Tre tolvåriga pojkar i en underutvecklad bondby full av vidskepelse och övertro, lever och leker som italienska pojkar i allmänhet - d.v.s. plågar lite smådjur, trakasserar byfånen, röker cigaretter och drömmer om sex med äldre matronor som får det att spritta i pillesnorken. När en av dem hittas strypt och begraven faller misstankarna först på den plattskallige byfånen, men efter förhör så kan bypolisen avskriva honom som potentiell mördare och de står handfallna utan ledtrådar.
Detta är faktiskt en av Fulcis mer seriösa och sammanhängande filmer. Det går att följa handlingen och den höll mitt intresse uppe. Goremässigt är det inte hans bästa film, denna är inte fylld av gore som många av hans andra filmer är, men det finns en del sevärda scener som slutet och piskscenen som är utdragen och smärtsam. Fotot är fint och stämningsfullt och skådespeleriet funkar, men det som drar ner betyget är att det ibland blir lite långtråkigt och att det känns som att det inte händer så mycket. Vill man se en Fulcifilm så rekommenderar jag Zombie 2, City of the living dead, House by the cemetary och The Beyond.
Kommentarer
Trackback
