placebohoe ♥ GRYM FILMBLOGG

Inför min födelsedag imorgon

Hej alla läsare!♥

 

23 år imorgon! 

 

 Imorgon fyller jag år och det känns faktiskt bra, men även konstigt då tiden bara flyger förbi. Jag kommer ha en fest imorgon för mina vänner, men tyvärr kan inte mina kusiner Dagmara eller Magda från Polen komma. Det känns väldigt tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot att ha dem här. Det är en av anledningarna till att jag känner mig lite nere idag. Jag hoppas ändå att det blir kul imorgon och att jag får träffa mina kusiner snart. Jag saknade även mina kusiner när jag var nere i Paris, för Dagmara kan flytande franska och hon hade velat vara där med mig. Ni vet ju alla hur svårt jag har det med tjejkompisar och de som står mig närmast som Dagmara och Magda bor i Polen vilket gör att vi inte kan ses så ofta.

 

Dessa är mina bästa kompisar!!

 

 

Jag är väldigt inåtvänd och konstig runt tjejer då jag har växt upp med att bli nertryckt och sårad av varenda tjejkompis jag har haft. Därför drar jag mig ofta tillbaka för att jag ofta känner att ifall jag ska gå ut med tjejer eller gå hem till någon så känner jag bara att jag tränger mig på, vilket resulterar i att jag hellre stannar hemma ensam. Jag har otroligt svårt att lita på tjejer för det första jag tänker på när dem pratar med mig är att dem i slutändan vill mig illa och därför vill jag inte komma någon förnära, därflr berättar jag heller inte mycket om mig och jag berättar nästan aldrig djupa saker. Jag vill såklart ändra på detta, men det är svårt. Har ni känt såhär någongång om tjejkompisar/killkompisar? 

Grattis

Jag måste vara konstig, för jag är hellre ensam än med kompisar. Dessutom har jag bara 2-3 vänner nu men de alla håller på att glida från mig. Dels för att de flesta har fått barn och vi delar inte längre något gemensamt intresse (verkar det som iaf) och dels för att jag inte orkar träffa människor. Sova, jobba och se på film är typ det enda som jag orkar med på grund av att min diabetes har gett sig till känna mer och mer efter 27 år och få människor har förståelse för den trötthet och brist på ork som jag alltid känner. Men vad folk inte verkar förstå är att de fortfarande betyder mycket för mig, även om jag nästan aldrig se dom och inte är så bra med att hålla kontakten. Men jag får känslan av att jag inte är välkommen i gänget längre och då få det lika väl va. Jag trivs själv och lider inte för det. Och litar på folk har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Verken killar eller tjejer.

Vad synd att de inte kan komma. :( Men jag kommer i alla fall, jag är säker på att vi får kul. :)

Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en bra dag.

Jo, jag känner igen mig en del. Men framförallt så har jag väldigt svårt att lita på vänner och bekanta. Att de inte ska lämna mig eller att de säger att de tycker om mig men jag kan aldrig tro på det riktigt. Det är förstås väldigt jobbigt i längden och sätter ofta käppar i hjulet för vänrelationen. Det är något jag vill jobba på men jag vet inte riktigt hur..