''Det finns en obehaglig stämning, men särskilt läskig är den inte.''

 

Cello: Hong Mi-ju jobbar som cellolärare. Hon och hennes familj verkar vara lyckliga, och allt är frid och fröjd. Ända tills hennes autistiska dotter släpar hem en cello, och underliga saker börjar inträffa... folk dör. Inte kan det väl ha något att göra med cellon?

 

 

Jag gillar stämningen igenom hela filmen och att man har koncentrerat sig på en cello. Jag gillar faktiskt slutet för det var inte vad jag förväntade mig. Det finns en obehaglig stämning, men särskilt läskig är den inte. Fotot är fint och miljön passar in. Jag hade hoppats på att filmen skulle vara lite mer intensiv, men filmen var inte tråkig, men det är ingen film som sticker ut väldigt mycket. Den får en trea.