Varför jag har så svårt att umgås med tjejer
''min första tanke är: Dem skulle säkert tycka att det är äckligt eller jobbigt för dem att få en kram utav mig.''
När vi är flera stycken tjejer som pratar så tänker jag bara: Allt jag har att säga kommer dem tycka är idiotiskt och inte värt att höra så därför slutar jag oftast att prata, drar mig tillbaka och bara lyssnar på när dem pratar. När jag märker att andra tjejkompisar pratar med varandra så tänker jag automatiskt att dem gillar varandra bättre än mig och därför så bryr jag mig inte om att försöka få närmare kontakt med dem och allt det här gör att jag knappt har några nära tjejkompisar. Jag har väldigt svårt för att att krama och röra vid andra tjejer. Jag har heller aldrig sagt till en tjejkompis att jag älskar henne och jag skriver oftast aldrig så gulliga saker till mina tjejkompisar heller. Varje gång jag har trott att jag har fått en nära tjejkompis så har hon alltid huggit mig i ryggen och det har alltid fått mig att känna mig nästan illamående när jag är runt tjejer och ibland har det blivit förmycket att jag tillochmed har gått hem från fester eller filmkvällar. För att få mig att förstå att man faktiskt vill lära känna mig bättre och vill ha mig som vän så ska man inkludera mig i saker och gärna skriva positiva saker om mig till mig för annars fattar jag det inte och kommer bara stöta bort alla. Någon mer som förstår vad jag känner?
Tycker det är tråkigt att du har de erfarenheterna. :/ Vore så jävla fantastiskt om man kunde ha övervägande positiva erfarenheter. Men inte heller jag har det och klart man blir misstänksam mot vänner i allmänhet eller mot vänner av ett specifikt kön om man mest har dåliga erfarenheter av det. Att man sen har fler dåliga erfarenheter av det könet beror kanske på att man umgåtts mer med det; jag vet inte hur det är för dig men jag har umgåtts med fler tjejer än killar så det faller sig naturligt att jag fått fler negativa erfarenheter av tjejer. Folk i allmänhet är ju ändå idioter, men umgås man mer med ett kön märker man det mer hos det könet. Jag tror inte att tjejer i grund & botten är mer elaka eller svåra att ha att göra med, men jag tror att man uppfostras olika och som sagt att man såklart får sämre erfarenheter av ett kön om man umgåtts mest med det.
Jag har också svårt att behålla tjejkompisar. Det blir alltid någon liten skitgrej som de blir sura över och jag fattar inte vad jag gjort, eller så hugger de mig i ryggen. Sen hittar jag oftare killar än tjejer som vill prata om film & TV-spel, vilka är två av mina största intressen. Konstigt kan man tycka för det borde ju finnas fler tjejer som gillar film, men utåt sett gör det verkligen inte det. >< du är nog min enda tjejkompis som gillar film så mycket och jag är ju nästan alltid bara med killar på filmkvällarna, inga andra tjejer tycks vilja komma eller så har du inte kunnat (de gånger det varit fler tjejer har det ju varit du & jag. ^^ det är du & jag liksom, THE SHEMALEZZ! ;) )
I alla fall så tycker jag att du är en väldigt bra tjejkompis. ^_^ bara så att du vet! Du känns som en person som har potential att bli en av mina bästa tjejkompisar, men jag vågar så klart inte hoppas på nåt haha eftersom jag är så jävla rädd för att folk ska svika mig hela tiden. :/ för precis som för dig så varje gång jag tänkt att nu har jag fått en bra tjejkompis, då har nåt skit hänt.
Du kan hur som helst alltid alltid prata med mig om det är nåt som känns dåligt. Jag vet att du har lite svårt för det, men vi kan ta det på msn åtminstone om du tycker det känns lättare. Jag vill finnas där för mina vänner även när de mår dåligt och jag kräver liksom inte att de ska orka träffa mig hela tiden eller vara glada jämt och bara prata om fina saker, som vissa tjejer man umgåtts med verkar göra. Det finns folk som säger att de alltid ska finnas där för en, men sen tröttnar de bara för att man har en period där man mår sämre och inte orkar ses lika mycket som förut och jag tycker det är så sjukt jävla dåligt, en av de värsta relationsrelaterade beteendena faktiskt. Att bah vända folk ryggen. För att de mår dåligt. Så jävla äckligt så jag spyr nästan.
Känner för övrigt igen flera av de tankar du skriver om i inlägget, som att man tänker att de ska tycka att man är äcklig om man kramar dem eller att de säkert gillar varandra bättre än de gillar en själv. :/ hatar de tankarna, men de finns där hela tiden och har gjort att även jag gått hem från filkvällar eller fester.
Och nu tänker jag såklart att åh nej, jag skrev att "du har potential att bli en av mina bästa tjejkompisar", nu kommer hon säkert att tycka att jag är fånig.
Haha. Lol på mig.
Det är synd att du känner så. Och jag förstår att det känns otrygt att komma närmare folk när du blivit sviken, jag har varit med om att folk svikit mig. Men jag tror inte att folk tycker att du skulle vara jobbig. Och om de skulle vara så är du för bra för dom iaf! jag tycker du verkar vara en riktigt fin person:)
Jag har offta kännt att jag stöter bort mina vänner, jah har mest tjejkompisar men bara någon få
jag verkligen kan känna att ''hon skulle aldrig svika mig'' det jobbiga med mig är att jag nästan lurar mig själv att jag inte har några vänner. Men i själva verket har jag många jag kan lita på. Jag brukar offta skämta och göra mig fånig för att folk ska se mig. Men det hjälper inte igentligen, det är ändå som att jag inte syns. Som att jag måste kämpa för att få vara med i samtalet eller få följa med på stan...
När jag kommer hem från skolan ringer jag inte till mina kompisar det första jag gör eller sånt. Jag går upp på mitt rum stänger dörren, jag sitter och tecknar serpå film eller ngt. Mina helger ser offta ut så, men jag ska skärpa mig lite nu^^ för jag inser att jag missar mycket av mitt liv på det här sättet, jag är inte blyg eller bryr mig om vad ngn tycker om mig, jag antar att jag helt enkelt har ngn lång deprision. Troligen sedan när jag var sjuk under en lång period. Jag träffade inte ngn på säkert 5 månader utom mina föräldrar och en speciel vän som är den äldsta och mest trogna jag har.
Många andra av mina ''VÄNNER'' slutade höra av sig och undvek mig under den perioden. Det gick typ ryckten om att jag hade cancer, ätstörningar och en massa skit. Det var en ny skola också så det hjälpte inte så mycket att göra ett gott första intryck-.- Viss trodde till&med att jag hade ngt smittsamt! Det var ju såklart INGET sådant.
Jag vill inte packa på dig mina problem men man kan alltid dela med sig av sina egna ömma punkter. Ditt inlägg fick mig verkligen att tänka till. Men tänk inte mer att du är sämre än andra, att du bara är till besvär utan var riktigt stolt över vem du är.
jag var blyg, osäker och mycket tillbakadragen eftersom jag brydde mig om vad andra skulle tycka om mig om jag dök upp på skolan som en Zombie. Men jag blev såå less på det! Varför ska andra klanka ner på en för att man vågar ha en stil? Jag har fått såå mycket skit för min ''Kreativitet'' som lärarna säger men jag ska vara mig själv från&med nu! Hoppas du inte tycker JAG är helt jobbig nu bara ;)
Gillar verkligen din blogg^^ KEEP UP THE AWESOME WORK!
Vet du vad Sarah, förut kunde jag känna precis likadant som du och det kunde göra mig ledsen ibland att jag inte hade så många tjejkompisar som alla andra verkade ha. Men till slut kände jag bara "fuck it"...jag har hellre en bästa vän, och det är du, istället för jättemånga falska som jag måste låtsas vara någon annan för. Typ i skolan känner jag att jag måste låtsas vara någon annan för att passa in och därför är det så skönt att vara med dig för då kan jag bara släppa loss ;D
Men jag vill bara säga en viktig sak. Och det är att det betyder jättemycket för mig att du säger att jag är din bästa vän. Jag tycker själv att jag inte förtjänar det, ibland tycker jag att jag är en dålig kompis. Men jag hoppas du står ut med mina dåliga sidor ibland för jag hoppas verkligen vi kan fortsätta vara bästa kompisar livet ut. Jag behöver inga andra tjejkompisar, men jag behöver en bästa vän och det kan bara vara du :)
Puss! <3<3<3
Jag förstår precis hur du känner.
Jag har det nog likadant som dig, har personligen sjukt svårt att komma nära någon överhuvudtaget. Det finns bara en som vet allt om mig och det är min sambo.
Jag förstår hur du känner.. Fast jag känner det om både killar och tjejer, det beror på vad de sänder för vibbar.. Jag har lättast att umgås med personer som är lite nördiga ^^
Tycker verkligen att de är sjukt jobbigt att umgås med främmande tjejer, för min hjärna säger konstant att hon ser ner på mig. Tänker saker som Vem tror hon att hon är,klädd sådär.. tävla kännare eller hur ful jag är som inte har smink.. Så mina föreställningar av hur hon tänker sabbar väldigt mycket..
Tack, jo ja ritade den för ett tag sedan. Håller på at teckna fler så jag kan byta lite då och då:)
Jag ser att du har några av Hayao Miyazakis karaktärer som tottoro^^ Älskar hans filmer såå söta^^<3
Men lol för T9 på min post ovan... "Tävla kännare" ska va Jävla wannabe :-P
Känner precis likadant! Har väldigt få gånger känt att tjejer förstår mig och mina tankar, och jag kramar väldigt väldigt sällan mina tjejkompisar, om det inte är dom som börjar :P Förstår mig verkligen inte på tjejer, killar är så mycket lättare att både prata med och förstå. Tjejer ska alltid röra ihop allting, snacka skit om varandra och frysa ut den som inte passar in - killar gör väl vissa av de sakerna med, men inte alls på samma sätt.
