Annonser från BloggPartner

Film? Fuck yeah!

Hej alla läsare!♥

Har film hjälpt er på något sätt, berätta isåfall hur? Ni kanske känner igen er i min histora, berätta det isåfall också!



Film har alltid hjälpt mig igenom nästan allting. När jag var 6-8 år började jag dagen med att kolla på scener från mina favoritfilmer innan jag gick till skolan, vilket oftast blev Beetlejuice. Jag mådde alltid bättre utav att kolla på film. Efter att pappa dog blommade mitt filmtittande ut och jag försökte ersätta min tomhet med filmernas fantastiska värld och det fungerade oftast. Jag visste redan när jag var 11 år att jag ville bli regissör och manusförfattare. Jag började redan då skriva filmmanus och regissera egna filmer i skolan, som jag senare på året fick diplom för.

Jag regisserade mina egna skräckfilmer eftersom att jag nästan bara tittade på skräckfilmer när jag var runt 11 år, men det var redan vid 6-årsåldern som mitt tycke för skräckfilmer kom fram. Jag såg min första skräckfilmer, Halloween när jag var 6 år och jag var helt fascinerad, trots att jag inte riktigt förstod vad jag såg, men det var då jag insåg att såna här filmer är det jag vill kolla på.

Jag pratade alltid om film i högstadiet och varje gång jag kände mig nere i skolan så dagdrömde jag om vilken film jag skulle se när jag kom hem och längtade efter det. Jag tittade väldigt mycket på Scream, Nightmare before Christmas, Jeepers Creepers, Friday the 13th, Motorsågsmassakern 1974, Hajen, Halloween & många andra slashers då. Alltid när någon sårade mig så köpte jag massor med film och det hjälpte väldigt mycket. Jag började samla på filmer när jag var 12-13 år så det är inte alls konstigt att jag har nästan 1000 filmer idag.

I gymnasiet gick jag alltid runt med skräckfilmstidningar och klistrade på filmbilder på alla mina pärmar för att känna mig mer trygg. Film har alltid fått mig att känna mig trygg och det är nog därför jag får panik och känslan av oro om jag inte kollar på en film under en hel dag eller om det går alltför lång tid utan ett filmköp (lång tid för mig är ca 3-5 dagar). Jag har redan skrivit om mina problem med att få tjejkompisar och det är därför jag alltid haft killkompisar för dem förstod mitt filmintresse bättre och tjejer tyckte bara jag var sjuk i huvudet som gillade skräckfilmer och kunde allt om dem. Filmer hjälpte mig igenom och gör fortfarande det, men nu är jag mycket närmare mina filmdrömmmar. I slutet utav januari ska vi spela in sista scenen till min film, sedan är det dags för slutredigeringen och sen är den klar! I somras kommer jag påbörja ett nytt filmprojekt, vilket kommer bli väldigt kul. Tack alla som stöttar mig och mina filmdrömmar!


300 x 250  uggs FB
Annonser från BloggPartner


Kommentarer
Postat av: Linnea

sv: jo det brukar jag göra. Gör det ganska ofta. Tycker det är så avkopplande :)

Snygg bild! :)

2011-01-13 @ 18:29:37
URL: http://borntoloveme.blogg.se/
Postat av: Althea

Har ingen sån relation till film som du har. Det har nog aldrig betytt de där extra som de gjort för dig.. Men jag tycker iaf att det är rätt häftigt att finna sin tröst och trygghet i slashers och annan skräck ^^

2011-01-13 @ 20:44:08
URL: http://altheatrollet.blogg.se/
Postat av: Vicky

För mig betyder film i olika former kärlek, den kan ge mig såå mycket, få mig att känna olika sorters känslor, den får mig att tänka kreativt och fantasifullt, kan få mig att slappna av och bara glömma det vardagliga i 1-2 timmar...sååå mycket annat också som jag inte kan sätta ord på



Vill som dig bli manusförfattare och producent, helst redigering.



Kan relatera till mycket i ditt inlägg, skulle gärna vilja se dina filmer när de är klara:)

2011-01-13 @ 22:41:57
Postat av: Aficionadon

Tål verkligen att tänkas på. Vet bara att film alltid funnits i mitt liv, ända sedan barnsben. Morsan hade hundratals band med 2-4 filmer inspelade på, som användes flitigt.

2011-01-14 @ 14:17:36
URL: http://aficionadon.blogg.se/
Postat av: Candy

Jag har också länge vetat att jag vill hålla på med film och jag skrev egna manus som liten samt spelade in korta sekvenser av sådant jag ville göra filmer av. Tyvärr har jag aldrig riktigt haft någon möjlighet, jag sökte till en filmkurs i skolan men ingen annan ville gå den. Du vet, där jag växte upp i Norrlandshålan ville ju folk typ bara spela ishockey eller sy. Typ. Ingen delade mitt filmintresse och jag hade heller inte så stor möjlighet att köpa film p.g.a. att min familj hade väldigt ont om pengar, så det var inte förrän jag var typ 20 och hade eget jobb som jag började köpa film. Innan hade jag bara sådana filmer som jag fått i julklapp, på typ VHS. ><



Jag har aldrig försökt ersätta någonting med film, men jag tycker att det kan vara en väldigt skön avkoppling från vardagen och de får mig ofta att tänka till kring livet. Olika genres kan också ha effekt på mitt humör. Om jag går och oroar mig för småsaker brukar jag slå på en skräckfilm för att få bli rädd för något annat. Om jag är ledsen slår jag på en hjärndöd komedi för att slippa tänka så mycket. På det sättet kan man säkert snacka om ersättande, dock faller det inom en lite annan kategori än att försöka ersätta en människa med filmer. Jag fick för övrigt det som råd i terapin, att slå på en film som framkallar motsatt känsla. Så film är väldigt viktigt för många och jag är glad att film finns. Film är liksom konst, tidsfördriv, underhållning, tröst, verklighetsflykt. Fantastiskt!

2011-01-20 @ 10:48:15
URL: http://www.eye-candy.se
Postat av: Millan

Min relation till film är för mig ganska oklar, visst jag ser mycket på film och jag älskar film, men vad mer? Jag kan helt enkelt inte förklara.



Fast just nu kan jag faktiskt känna att det är ganska spänt mellan film och mig då jag inte har mycket tid med allt gymnasieletande och prov. Annars skulle jag kanske säga att film är något av min bästa vän, finns alltid där för mig och förstår mig alltid.

2011-02-10 @ 17:02:04
URL: http://trustingeternity.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0