Vad hände egentligen?
Jag fick en fråga som jag ville ta upp i ett enskilt inlägg istället för att svara på den i mina svar från frågestunden. Frågan var: Hur började du med din ätstörning? Vad hände som fick dig att sluta äta?
Alltingen började när jag var 13 och skulle fylla 14, innan det hade jag knappt tänkte någonting alls på min vikt. När jag var 13 vägde jag några kilon för mycket, det var ingenting jag tänkte på, men min släkt och min mamma började tänka på det. Jag fick höra en hel del att många tyckte att jag var lite tjock och borde gå ner, men jag tog inte åt mig så mycket utav det. Det var först när min mamma sa det som jag tittade i spegeln och insåg att jag behövde gå ner litegrann, men när man väl kommer i sådant tänkande så blir det inte bara litegrann. Efter den titten så var mitt tankesätt om min kropp helt annorlunda och fuctup fram till det att jag blev 20. Jag åt väldigt lite och varje dag fotade min mamma mig för att vi skulle se att jag blev smalare och smalare.
Efter några dagar så slutade jag att äta, eller bara åt några tuggor utav någonting varje dag och drack vatten. Jag var ganska bra på att dölja att jag inte åt så mycket för omgivningen och därför märkte ingen det i början. Efter att ha hållit på såhär i tre veckor gick jag ner 12 kg, alltså ungefär 6-7 kg mer än jag hade tänkt från början och jag ville helst gå ner 10 kg till, men då sa min kropp stopp! Jag var väldigt undernärd och fick knappt i mig några vitaminer och näringsämnen alls. Det var en morgon som skrämde mig rejält, jag gick upp ur sängen och föll raklång ner på golvet. Jag hade inte ens ork att hålla mig uppe och det skrämde upp min mamma rejält, efter den dagen började jag äta mer normalt, men det höll inte i sig väldigt länge utav efter ett tag så slutade jag äta igen och sen hände något som fick mig att börja äta igen och sen upprepade sig detta mönster (ibland mycket längre perioder och ibland kortare) fram till att jag var 20 år, då började jag faktiskt tänka om lite.
Ja det var så det började och jag orkar inte skriva några fler detaljer kring det ämnet just nu.
Läs även andra bloggares åsikter om placebohoe ätstörning mat vikt tankesätt må dåligt press
Den var inte så bra som jag kanske hoppades på :/
Fattar inte om den där bilden du publicerar är när du var 13 & vägde några kilo för mycket? Du ser iaf verkligen inte ut att väga några kilo för mycket, utan som en helt normal trettonåring så att säga.
Det låter helt sjukt att din mamma fotograferade dig varje dag för att ni skulle kunna se att du blivit smalare, sådant kan ju verkligen inspirera till besatthet kring mat & vikt. Usch. :/ Hoppas hon inte gör så längre?!
För mig började det på ungefär liknande sätt, fast motsatt. Folk tyckte att jag var för smal & jag fick dagligen höra elaka saker om min kropp, även av min egen mamma som tvingade mig att väga mig varje dag. Till sist började jag stoppa i mig en massa mat, mer än jag egentligen orkade, så mycket att jag var nära på att spy ibland. Utvecklade hetsätning ur det & blev så småningom överviktig. När jag då ville gå ner i vikt var det för sent för att kunna göra det hälsosamt, så då fick jag bulimi.
Jag skulle önska att folk tänkte lite mer på vad de sa till en om ens kropp. I synnerhet när det gäller ens familj. Man lyssnar ofta mer på sin mamma än man tar till sig av någon random reklam.
