Annonser från BloggPartner

Ran

Hej alla läsare!

Kurosawas tolkning av Shakespears "Kung Lear", som här utspelas i Japan på 1500-talet. Krigsherren Hidetora vill dra sig tillbaka och överlämnar sina domäner till äldste sonen med förhoppningen att de andra sönerna ska ge honom sitt stöd. Riktigt så blir det inte då en hemlig plan utvecklas.

Detta är min tredje Akira Kurosawa film och för tredje gången är jag inte besviken. Jag tycker att de håller samma klass, starka fyror allihopa, jag kan inte riktigt säga vad som fattas för att de ska nå upp till femman, men allt som krävs kanske är en omtitt för jag gillar dem grymt mycket. Som vanligt så är det bildkompositionen som är galet vacker och han placerar karaktärerna perfekt i bilden.

När jag kollar på hans filmer så studerar jag noga bildkompositionen och får egna idéer utifrån dem till mina filmer. Sedan är handlingen väldigt bra och intressant. Blodet är härligt rött och den har sina våldsamma stunder ibland, men även riktiga karaktärer som man får känna och följa. En utav mina favoritkaraktärern var narren och hans sånger var väldigt underhållande att kolla på. Jag rekommenderar hans filmer till alla, men hittills är den bästa Kagemusha- Spökgeneralen. Jag har recenserat alla Kurosawa filmer som jag har sett, så det är bara att leta bland drama-filmerna ifall ni är intresserade.



300 x 250  uggs FB
Annonser från BloggPartner


Kommentarer
Postat av: Ina

Jag älskar den här filmen och för mig är det här hans bästa. Trots att den är ganska lång så flyger tiden förbi tycker jag och jag är väldigt imponerad utav den.

2010-11-15 @ 14:41:33
URL: http://imprint.blogg.se/
Postat av: Voldo

Själv har jag sett två filmer av Kurosawa hittills. De Sju Samurajerna är ett mästerverk i mina ögon medan Ran bara var dödstråkig. Stängde av den när den hade någon halvtimme kvar av speltiden och orkade inte se klart den.

2010-11-18 @ 13:18:39
URL: http://voldosfilm.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0