11 år sedan pappas död
''Han hade ringt henne under natten för att säga hejdå och berätta att han älskade henne.''
Idag är det precis 11 år sedan min pappa dog och jag kommer fortfarande ihåg den dagen väldigt bra. Jag blev väckt utav mamma för att hon hade något att berätta och det var att pappa hade dött på natten. Mamma berättade även att han hade ringt henne under natten för att säga hejdå och berätta att han älskade henne. Trots att jag precis hade fått veta den hemska nyheten så gick jag till skolan, men jag var annorlunda. Jag pratade inte med någon och slöt helt ihop mig och det pågick nästan varje dag sedan pappas död. Jag grät knappt och sa inte så mycket och hade allting ihoptryckt inom mig. Jag har aldrig riktigt pratat ut om känslor kring pappas död och hur jag har mått de senaste åren. På bilden sitter jag framför min pappas hjärtformade gravsten och det är mamma som har tagit kortet, som är från idag då vi gick till kyrkogården i Sollentuna.
Sv: Kul att du gillar den, jadå. Phone Booth och A Walk To Remember är väl i toppen men det finns många bra :)
SKa du inte göra det någon gång då? Alltså prata ut om det ordentligt. Jag tror att det kan vara bra för en eftersom att annars kan det skapa fler problem på sikt, det är ju en stor grej att förlora sin pappa och speciellt i ung ålder så om man kan prata om det ordentligt får man hjälp att bearbeta det. Man kan aldrig glömma det eller komma över det helt, tror att sorgen är med en hela livet, men den kan bli mindre. Och det är inget fel med att sörja mindre. Tror att ens pappa vill det. Att man ska kunna leva sitt liv lite bättre och inte tänka på honom hela tiden.
Du får prata med mig om det här om du vill. Har ju också förlorat min pappa. Även om jag var 22 då och inte 10, så var det jobbigt för mig med och jag vet hur man kan sakna sin pappa. Ska inte säga att jag vet exakt hur det känns gör varje sorg är unik, men jag vet en del av det. Så om du vill & behöver någon gång får du komma till mig med din sorg. Jag finns här för dig. <3
SVAR: Tack så mycket =)
*för varje sorg är unik, inte gör...
beklagar sorg :/
Åh kram på dig <3 beklagar sorgen
sv: jag vet inte rikigt än. Får se vart vinden för mig. Du då?
Blir nog att umgås med kompisar och sådär :) själv? =)
Ingen orsak. Du är min vän och jag bryr mig om dig. Jag vill se dig glad och veta att du mår bra, och om du inte gör det vill jag gärna hjälpa dig så gott jag kan, för du förtjänar att må bra!
Styrkekramen
