Placebo
Det här är till alla Placebo fans som läser min blogg. Hur har deras musik påverkat er? Den har påverkat mig väldigt mycket under mitt liv. Varje gång jag har mått skit så har dem hjälpt mig. Bara att höra en mening som Brian sjunger kan få mig att må bra hela dagen. Jag ska även tatuera in ordet Placebo, kursivt och i röd färg som står för att dem har varit med mig i nästan alla svåra och smärtsamma situationer och hjälpt mig igenom dem. Jag har snart lyssnat på dem i sju år och det är först nu som jag börjar märka att det finns en hel del fans i Sverige, när jag började lyssna på dem så kände jag inte till någon.
haha, vad ironiskt då...Att du mår bättre av att lyssna på dem är ju i sig en placebo-effekt! :D
kram
Jag älskar placebo. Har lyssnat på dom runt fem eller fyra år, men dom har betyt och betyder mycket. Deras musik har mer gett mig en slags förståelse över saker och ting, vet inte hur jag ska beskriva det. Det liksom, jag känner att någon mer än jag vet hur "det känns" eller vad man ska säga. Kärlek till dom <3
Jag hörde den första låten med placebo för kanske 3 år sedan, Allergic var det och jag hade då lite svårt för brians röst (vilket är helt stört för nu klarar jag mig inte utan den) sen hörde jag because i want you och den kändes speciell på något sätt, och när jag hörde infra red tyckte jag om dom. Sedan blev det bara inte a att jag sökte upp fler låtar.. tills för ett år sedan. Det var min pojkvän som fick mig att upptäcka de på nytt och jag följde med på konserten i november. efter det var jag fast.
Deras musik får mig att må så himla bra, det känns som den största lyckan i världen att få höra brians röst, stefans otroliga gitarrspelande, de alltid så styrkefulla trummorna och de vackra ärliga texterna. Jag är så dålig på att hålla saker kort men jag skriver på..
Detta år från förra sommaren till denna har varit ett av de jobbigaste i mitt liv, jag har haft det svårt med min pojkvän, min mormor dog i cancer, jag har varit ovän med min allra bästa vän och annat sånt. Men med hjälp av placebo har jag lyckats ta mig igenom det och precis som angelica sa "jag känner att någon mer än jag vet hur det känns". Jag kan alla deras texter utantill, även fast jag inte anstängt mig, det bara blir så liksom, för att de är så obeskrivligt bra!
Placebo får mig att förstärka känslorna jag känner, vare sig jag är glad eller ledsen, och det känns så skönt, att få vara den man är. Sedan är det inte bara musiken som påverkar mig utan det är bandet som invider som gör stort intryck. alla verkar vara underbara personer med härlig humor, smarta tankar och helt ja, otroliga. Det märks på intervjuer o annat sånt.
Om någon nu orkar läsa så kan jag väl nu tillsist säga att placebo har påverkat mig så stakt som inget annat har gjort, trots att jag endast lyssnat på dem ett år så har bandet och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Utan dom är jag inte hel längre. Jag vill en dag göra en tatuering som påminner mig om placebo och denna tid i mitt liv, kanske vingarna på ryggen från singeln this picture. Jag vill få fler att lyssna på placebo för det är världens bästa band! kärlek till dom och till dig som skriver om dom <3 :)
Jag klickade precis in här och såg att du precis som jag är ett stort Placebo fan, va kul!
Jag började lyssna på Placebo för många många år sedan då min pappa vaarit och jobbat Bryssel och hört dem på radion och efter det köpt med "Black Market Music" till mig.
Och ja, första gången jag hörde B's röst var magisk. Jag minns fortfarande húr jag liksom slappnade av och kände mig hel. Och det sjuka var att jag var inte så värst gammal då heller, bara 7 år.
Sen den dagen var jag fast och Placebo har liksom blivit en del av mig och min uppväxt.
Senare i livet har jag även haft det grymt jobbigt och Brian och gänget blev en enorm tröst för jag kände mig aldrig ensam.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara... det. Brian Molko är ren magi. Hans röst får mig att rysa av välbehag, hans psyke är fascinerande och han skapar den mest känslosamma musiken i världen. Han är min livskraft, min ledstjärna och en stor del av min själ. Ärligt talat vet jag inte vem jag skulle vara utan honom, min oändliga passion.
Jag såg även Placebo i Stockholm nu i vintras, och det var något av det vackraste jag varit med om. Att äntligen få se Brian framför sig som en levande skapelse var fantastiskt och jag grät mig igenom hela konserten. Det var så otroligt otroligt fint.
Jag vill också göra en Placebo-inspirerad tattoo. Funderar möjligtvis på att göra ett hjärta med vingar, även såkallat "the ashtray heart" i nacken. Fast jag är även sugen på textraden ur Speak in Tongues. "We can build a new tomorrow today" vilket skulle vara överfint att ha i nacken eller på handleden.
Men nu måste jag runda av här känner jag, skulle kunna skriva hur mycket som helst vad gäller Placebo men tycker lite synd om dig som måste läsa allt det här. Men maila mig gärna så kan vi prata mer där, jag är nyfiken på dig och din relation till guden Molko och resten av det övercharmiga gänget!
[email protected] , där kan du nå mig. vi hörs, och ta hand om dig. puss och kram!
(Jag vet att det här är ett gammalt inlägg, men shit the same!)
Placebo betyder världen för mig. När jag lyssnar på Placebo försvinner all tid och alla bekymmer, och hur kallt det än är blir det varmt. När jag lyssnar på Placebo blir in hjärna en härligt mjuk klump och jag kan som sagt släppa taget om allt.
Jag är den ända av mina vänner som lyssnar "intensivt" på Placebo och det kan kännas ganska bra då jag kan känna att jag får ha dem för mig själv och att det är mitt eget. Att ha något eget har alltid vart viktigt för mig, men att jag inte riktigt har någon att bara tjata om musiken med och som verklige förstår vad jag menar kan vara lite tomt.
Det faktum att jag inte lyssnat på Placebo så super länge kan få mig att känna att jag inte riktigt förstår musiken, att jag är för ung. Och att det är större chans att jag växer ifrån dem, vilket jag verkligen inte vill göra.
Sen har jag super jätte mycket mer tankar och känslor, men de orkar jag inte sortera nu.
Sammanfattning: Placebo betyder världen för mig.
Kram!
