Jag var så förut, men inte längre
Hej Jag heter Sarah och har ätstörningar, depressioner och andra problem.
Känns det igen att trots att man har lyckats gå vidare en bit så känner mig sig alltid som det man var förut? Man kan ha gått ner i vikt, men man känner sig ändå som så man såg ut förut. Man kan ha tagit sig ur en depression, men även om man är lycklig så känner man att man inte förtjänar det för hur allting var förut. Jag känner mig ibland fortfarande ovärdig att vara lycklig och bland andra som är lyckliga, men jag försöker verkligen inte tänka så. Jag vill gärna ta mig ur sådant tänk, jag orkar inte leva så som jag har gjort sedan pappa dog...
Jag vill må bra med mig själv
Jag vill känna mig levande och att min existens är viktig
Jag vill vara lycklig och kunna hjälpa andra
Men jag har ändå kommit en bra bit ifrån hur jag var förut. Jag är inte lika självdestruktiv och jag har riktigt bra dagar. Jag kände för att skriva av mig lite.
Att tänka för sig själv "JAG KLARAR DET HÄR; SKÄRP DIG, KOM IGEN!" kanske låter lite smörigt och mainstream, men det funkar faktiskt, om man låtsas som att man verkligen skäller ut sig själv och peppar sig själv. :)
Även om jag mår bra, mår jag alltid konstigt bland lyckliga människor, och ibland blir jag avundsjuk på dem. Men det är bara att fortsätta träna, det tar alltid längre tid att klättra upp ur brunnen än att falla ned i den.
KRAAAM
gmmn, du är stark, du klarar det :) jag håller med Jacob, dt hjälper att peppa sig själv :) jag gör dt hela tiden, och jag lovar, dt hjälper. så go on, be strong! :) <3
Hoppas du får en fin kväll !
